varför?
Att vissa beslut ska vara så jävla svåra,
Man vill så otroligt mycket, men inser efter ett tag att det inte går eller att det finns några möjligheter till det..
Ena dagen är allt som det brukar vara och ska vara, medans andra dagen kan allt vänta på bara några sekunder....
Du som alltid har varit med mig ifårn början,
Du är den som alltid har kommit till mig när jag varit ledsen och krypit ner hos mig,
Du som alltid har stått vid dörren och väntat på mig när jag kommer hem,
Du som alltid kommer till en och följer efter en vart man än går - duschen, toan, lagat mat, sovit, gått upp aa, allt har du varit med mig på..
Men nu,
Allt har bara vänt på mindre än 5 dagar,
Innan var du pigg och glad och sprang runt i lägenheten som om du haft en raket efter dig,
Men allt kan vända fortare än vad man tror har jag märkt nu i alla fall...
Nu ligger du bara och sover och inte äter eller varken dricker,
Vill så klart bara ditt bästa så jag ringde och fick en tid för dig så de kunde kolla upp dig,
Tog röntgen bilder, blondprov och en massa annat och självklart fanns de något som inte stämde och som var fel "/ ..
Visst, ska jag vara glad för att de hittade något vill ju inte att du ska gå och lida, men fan asså!
Att det var så allvarligt hoppades jag verkligen inte på, eller jag trodde absolut inte att det var så..
Vill verkligen inte att det ska vara så...
Akut operation, redan imorgon bitti eller så.................
FAN!
Nu kommer jag att få ta mitt svåraste beslut i mitt liv!
Hur ska jag göra?
Fan att man inte hade pengar nu och att det ska vara så jävla dyrt med allt nu för tiden!
Jag gråter bara mer och mer så fort jag tänker på detta...
Att se dig ligga där bredvid sängen gör verkligen ont i hela mitt hjärta,
Att veta att detta är sista natten som jag kommer att ha dig vid min sida känns som en kniv hugger rätt in i hjärtat och att den stannar kvar där...
Veta att detta är sista kvällen som du kommer att vara hos mig gör mig totalt gråtfärdig,
Att bara ha tanken i mitt huvud om att imorgon kommer du somna in,
Åååå, jag vill inte ens tro att det är sant..
Du som har varit med mig ifårn hela början coh så nu....
NEJ, det går bara inte...
Jag vill bara vakna upp ur denna jävla dröm och att allt blir som vanlig igen,
men tyvärr måste jag nog försöka att inse, att detta tyvärr inte är någon dröm utan den sanna sanninge,
som just nu är ett helvete!
Att vara tvungen att ta farväl imorgon, kommer vara en hemsk känsla...
Kommer aldrig kunna ta ett farväl av dig på riktigt,
imorgon kommer jag aldrig att vilja släppa taget om dig,
men vet att jag måste göra det...
Hur ont det än gör....
Men bara jag väl inser att det var det bästa och att du inte lider så...
Du kommer att finnas i mitt hjärta hela tiden Skrållan,
och tror att du kommer bli saknad av många!
<3
