MariaBolin

Glöm dina bekymmer, imorgon kommer nya..
Visst, det är helt och hållet sant, men hur mycket ska man kunna stå emot egentligen?
De mesta säger att det är bara att glöma och skita i saker och ting och lägga de bakom sig..
Visst så gör man det, men sen da?
Bekymmerna försvinner inte, bara för stunden.
En dag kommer de tillbaka då man kanske göra något så man börjar tänka på det igen...
Hur ska man göra för att verkligen ta bort allt som man har inom sig?
Det blir rätt tungt i längden att gå runt och bära på allt som man har med sig, som man aldrig fått något bra svar på varför det blev som det blev.
Vissa säger att man ska prata om det, så att man kan bearbeta det då..
Men om man inte kan sätta sig och prata om det da?
Hur ska man göra då?

Detta är någon som jag har tänkt på rätt många gånger nu,
folk går runt och säger att det är bara att glömma, eller att det bästa är att prata med någon om det..
Men de har inte tänkt på att man kanske inte kan/vill prata med någon om det till en person som man kanske knappt känner.
Då får man kanske till svar : - Men prata med någon i familjen/vän om det da?
Men om man inte vill prata med dom om det da, för att man kanske känner att de kommer ändå inte förstår för att de inte har varit med om samma som en själv har varit med om?
Hur gör man då?
Det är nog en fråga som jag aldrig kommer att få svar på i mitt liv tror jag..

Men kanske är som de mesta säger,
det bästa är att försöka glömma det och gå vidare!

// Maria´