MariaBolin

Mina kära vänner,
Med er kan jag verkligen känna mig trygg,
Ni finns alltid här för mig oavsätt va det är och vad det handlar om.
Ni ställer upp i alla lägen, och det uppskattar jag verkligen till max kan jag tala om.
Utan er, skulle jag inte ha klarat mig i vissa stunder som jag haft och gått igenom i mitt liv.
Jag har inga ord hur jag kan tacka er för allt ni gjort och ställt upp för mig.
Allt det ni gjort har verkligen satt sina spår, och bevisar starkt hur mycket ni ställer upp för mig.
Ni kan alltid få mig på bra humör och ett leende på läpparna, hur skit jag än mår oftasts.
Er kan jag berätta precis hur jag känner och tycker och gråta i famnen om jag skulle vilja det.

Er mina älskade vänner har man alltid roligt med, oavsett va fan vi än gör så har vi roligt :P
Det va åt en liten skit sak, så kan man sitta där och skratta i flera minuter så att tårarna sprutar,

Kan man ha bättre vänner eller?
Ne, ja tror knappast det asså.....

Men tack än en gång för allt ni gjort och alla stuner vi haft,
Er kommer jag absolut inte släppa i första taget,
då kommer det i såna fall om du ber om det men ;)

Älskar er mina små änglar <3
Puss på er!


// Maria´

Det är en sak som jag inte kan förstå,
är att hur mycket snack det är i denna stad asså!
Visst, stan är liten och alla känner typ alla.. I alla fall så vet man vilka de flesta är.
Men snälla,
skaffa er ett liv.
Varje person har sitt eget liv, egna tankar, känslor, tycke om saker och ting m.m.
Man gör oftast saker av en viss anledning här i livet.
Och man kanske inte vill förmedla den till alla andra, men då tar sig personer sig friheten och säger till andra vad de tror är anledningen o skit,
Snälla,
jag tror inte bara det är jag som tycker så, men ge er..
Lovar er att det är mycket bättre att lägga sin energi på annat så ;)

Annars så sitter jag och Becca här nu med en massa gott,
Druvor, kex, ost, chips, jordbubbar m.m. 
Mumms på da (:

Imorgon ska jag till sjukhuset också,
man får hoppas på det bästa


// Maria´

Hur många gånger har man inte sagt åt sälv, att det var sista gången jag gjorde så?
Men ändå gör man samma misstag igen.
Om och om och om igen, gör man tyvärr samma misstag fast man vet hur de oftast blir till slut ändå.
Men man tänker olika varje gång och typ säger till sig själv, - Men denna gången är det bättre, det känns bättre o sån skit.
Men ändå blir det samma jävla skit av allt ändå.

Sen sitter man här igen...
besviken, ledsen, arg och allt man nästan kan vara.
Då bestämmer man för sig utterliggare än en gång att detta var sista gången jag gjorde såhär.
Så går det några timmar -> en dag så kommer det något som gör att man viker sig igen och faller tillbaka... IGEN!

Varför?
Varför ska man alltid göra samma misstag hela tiden, som gör att man blir svag och viker sig för minsta lilla?
Hur mycket ska man orka som människa att ta emot?
När tar det stopp?

Visst, om detta är stoppet i det hela så är det okej..
Då har man fått dett bekräftat och kan börja jobba si ur detta.
Men om detta inte är stoppet, hur fan kommer det då att sluta?


// Maria´